Den finns få personer jag litar så fullständigt på som Ludvig. Jag har svårt för att släppa in människor i mitt liv, inte för att jag vill vara ensam utan bara för att jag inte tror på att människor jag inte känner kan vara snälla. Förut brukade jag tänka att alla människor var snäll på insidan, att man inte skulle döma andra efter vilket rykte de hade. Jag har fått ångra så himla mycket på grund av det, och det har gjort mig både illa och sårad många gånger.

Men iallafall - Ludvig kom in i mitt liv snabbt som blixten för lite mer än två år sedan, då vi brukade hamna på samma grillkvällar och umgicks med samma människor. Mitt liv var lite knäppt då för det hade precis tagit slut med min dåvarande pojkvän och ens hariga tonårshjärta slog hårt för att få fly bort från allt. Då fanns han där, han av alla människor som jag kände, och var så himla bra. Han förstod liksom hela grejen med att vara förstörd inombords och ju längre tiden gick, ju mer insåg jag att han var som jag.

 

Det var sommaren tvåtusentio och det var definitivt varmare då än vad det är nu. Min fina vän Ayla var på besök och dessutom var han där. Vi satt uppe hela natten, jag minns att klockan var fyra och att Ayla hade somnat när jag följde honom ner för trappen. Jag minns hans förstörda blick och att han sa att han inte var så bra på sånt här, innan jag kramade honom och han gick ut genom den gnekande köksdörren. Solen höll på att gå upp och den svala sommarnatten höll på att bli morgon, och inom mig skrek jag att han borde stanna några minuter till för jag var inte riktigt redo att låta honom gå. inte än.

Dagen efter kysste han mig på badplatsen och efter det har det liksom bara blivit så himla mycket bättre allting. Jag kan inte riktigt vara utan honom, inte en enda sekund. Även om jag ibland blir trött och tänker att gudars, varför förstår han inte, så bränner det så himla hårt i mitt hjärta varje gång jag ser honom och jag vet att han skulle göra precis allt för mig.

 

Nu ska vi snart flytta in i vår första riktiga "egna" lägenhet, med eget sovrum och himla nära till stan. Allt känns så galet overkligt och fint att jag blir helt snurrig i huvudet och matt i knäna.

 

<3