Jag hatar när man sitter här i sitt blomsterklädda rum med kläder fulla golvet och att ens sjuttiotalssäng är så obäddad att man knappt ser att det är en säng längre. Man blir oinspirerad, får huvudvärk av den kvava luften och orkar inte riktigt släppa datorskärmen med blicken för då skulle ögonen sömna och tankarna fly till bättre, finare platser med varmare vindar och större solar som aldrig gömde sig bakom tunga gråtande moln.

Jag tror jag längtar tillbaka till yran för mycket. men det är bara ett år kvar till nästa gång, nu när jag tänker efter så går tiden så knasigt fort och nästa sommar jag har tagit studenten och har nästan fyllt nitton år.

Jag vet att jag tänkte berätta om yran i det här inlägget, men jag hittar inga ord så jag hoppas ni förstår min känsla. ni har väl alla varit med om det själv, så det kanske inte behövs.

 

Nu, två filmer och några underbara skivor musik senare efter att jag började skriva det här inlägget, ska jag tvätta ansiktet med väldoftande ansiktstvål och sedan somna bredvid min trötta fina älskade L. Imorgon ska jag jobba med söta gamlingar, och sedan blåser jag iväg till Sundsvall för att bland annat lämna tillbaka skolkameran och dessutom ska jag träffa välkända och okända människor någonstan som jag inte riktigt vet vart än. Puss och sov gott fina raringar!